Jag tycker det har varit och fortfarande är en förfärlig ton inom den rödgröna politiska retoriken. Antagligen är det desperation som utlöser denna förgångna kommunistinspirerade högst otrevliga debatton. Det är så himla trist att lyssna på!
Jag vill att politik ska vara intressant och lockande – ja inbjudande – inte motbjudande på retoriknivån.

VänsterGrön retorik.

I den VänsterGröna retoriken tilldelar man motståndare olika benämningar. Det är uppenbart att man ser sina debattmotståndare som fiender som ska bekämpas. Man ser det inte som idéer som ska bemötas.

Som skillnad kan man nämna högersidan – moderater oh kristdemokrater – som lyft antisemitismen inom socialdemokraterna. Man har krävt att partiet ska ta tag i den rådande antisemitismen inom det socialdemokratiska partiet.
Man har aldrig kallat Stefan Löfvén för antisemit!!!!!

De på den högra sidan – de sant borgerliga – klarar att hålla tonen anständig. De vet och kan hålla isär sak och person.

Att centerpartiet valt att lägga sig i den destruktiva hörnan är sorgligt och när jag hörde deras gruppledare uttala sig för ett tag sedan blev jag väldigt förvånad (barnläkare som han är). Ordvalet var anmärkningsvärt. Framförallt partiledaren Annie Lööf (c) satte tidigt tonen och partisekreteraren, gruppledaren mfl följde lydigt i spåren. Centern är inget öppet parti utan intrigant och totalt opålitligt. Nu har de sällat sig till vänstersida även i retorikdyngan.