I AGENDA idag handlade det om skolan – skolan i Malmö.

Jag minns …..  och tänker hur kunde det få ske?

Jag tog min folkskollärarexamen 1970 – Ja jag är en ”gammal” FOLK-SKOL-LÄRARE. Tillhörde den sista kullen. Därefter hette det Mellanstadielärare.

Jag fick mitt första barn några dagar efter examen i juni 1970. Var barnledig höstterminen. Började jobba under våren och valde att vikariera för att lära känna Malmös skolvärld. Fick ett långtidsvikariat i slutet på terminen.

Hösten 1971 fick jag min allra första egna klass. En årskurs 6. Jag fick inte veta särskilt mycket om klassen men var glad att få en egen klass. Kroksbäck. En Samskapsskola som det hette då och när planlösningen var öppen och eleverna inte skulle ha egna klassrum utan aktiviteten/innehållet skulle styra var man var i skolans lokaler. Eleverna hade sina saker i backar med lådor. Det fanns alltså utrymmen (typ klassrum) för speciella aktiviteter. Problemet var att lärarna på skolan hade inte ”köpt” idén med denna nya pedagogik. Och jag var ju ny.

När jag kom till min klass och skolan vid höststarten visade det sig att de andra lärarna hade lagt beslag på undervisningsutrymmena och använde dessa som sina egna klassrum. Jag var ny och hänvisades till ”studiehallen” med min klass. Studiehallen var biblioteket och öppet för alla och där rörde sig folk hela tiden. Här skulle jag vara med min klass. Det fanns skärmar som kunde avgränsa något!

Ja min klass. En 6-a med 31 elever med alla möjliga nationaliteter. Ett par elever var inhemska. Det visade sig så småningom att deras tidigare lärare inte orkade med dem och hade fått en annan klass på en annan skola. För att slippa dem. Hon lämnade sin klass i kris kan man säga. Nu var det min klass. En elev hade hörselskada vilket jag inte blivit informerad om utan fick informationen – efter en pinsam händelse – av en elev:
– Fröken, Helén har faktiskt hörapparat!

Klassen var sannerligen en utmaning. Men jag var ny och jag var entusiastisk och jag var engagerad och jag var ambitiös. Min klass var underbar. Men himmel så krävande. Där satt vi – placerade i studiehallen medan övriga lärare gömde sig med sina elever i de slutna utrymmena. Jag var helt hänvisad till mig själv. Inget stöd! Inget som helst stöd i form av speciallärare eller annat. 31 elever från världens alla hörn. En klass jag minns. med glädje. Men himmel så jobbig situation!

– Hur kunde detta få ske?! tänker jag idag.

Hur i hela fridens da’r kunde detta få ske i MALMÖ?????

Var fanns de ansvariga?

Jag kämpade på med min mångkulturella (minst sagt) klass. Kände verkligen att de gillade mig. Kände att jag hade föräldrarnas stöd. Vi jobbade tillsammans! Jag och min klass. Utan något som helst stöd från varken kollegor eller skolansvariga. Jag var ju ny. Då ställer man inte provocerande krav. Jag kämpade. Kämpade tillsammans med min klass och med föräldrarna. Jag fick presenter som jag aldrig ska glömma. En elev stickade mössa och halsduk till barnet jag väntade. Det var min första och enda egna klass i Malmö. Under påföljande sommar flyttade jag och min lilla familj till Uppsala. Jag hade nu två egna barn.

Hur kunde det få gå till så i Malmö!!!???

1971