Jag hade sett fram emot att se Buddhastatyn med mumien. Den skulle visas på Historiska muséet i Budapest. Jag var där idag. Jag och två herrar i ungefär samma ålder som jag. Vi gick runt, beskådade, informerade oss, fascinerades av allt vi fick se. Nästan som under andakt. Jag kände mig uppfylld av respekt för alla mumier jag såg. De hade ju varit levande. En gång för länge sedan. Jag tänkte på deras eventuella livsöden. Där fanns mumier från många olika hörn i världen. Till och med nunnor. Och små bebisar. En som verkligen inte var större än en liten bebis hade visat sig vara ett barn på 3-5 år. Där fanns vackert mumifierade katter och falkar. De hade lindats i konstfullt rutat linne. En liten liten bebis var mumifierad i en söt liten utsmyckad ”påse”. Där fanns även en mamma med sina två barn.
Det var en mycket vackert gjord utställning med passande musik till.
När jag kom till rummet för Buddhastatyn var det tomt på sockeln. Statyn hade hämtats ett par dagar tidigare av dess ägare och skulle nu finnas i Nederländerna. Gissa om jag blev besviken!?
Röntgenbilderna fanns kvar samt den skriftliga informationen. Jag studerade och läste. Gick sedan besviken men samtidigt överväldigad.