Jag kollar på:
”14:45 – 16:00 70 är det nya 50
70-åringar i dag mår som 50-åringar gjorde i början av 70-talet. Vad beror det på? Medverkande: Ingmar Skoog, professor och föreståndare för AgeCap – Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, och Patricia Tudor-Sandahl, psykoterapeut och författare. Arrangör: SvD Accent. Från 26/3.”
Så intressant att lyssna på professor Ingmar Skoog. Mycket mindre intressant att lyssna på författaren/psykoterapeuten Patricia Tudor-Sandahl. Känner inte igen mig alls i hennes sätt att betrakta åldrandet. Möjligtvis det där att plötsligt var man äldre. För visst gick det fort – plötsligt var man 70 men känner sig fortfarande som 17 år … eller i alla fall 30.
Jag betraktar programmet. Jag noterar att PTS har behov att ta avstånd och lyfta fram sina funderingar, sina tolkningar, sina åsikter. Dessutom har hon behov av att klappa Ingmar Skoogs arm. Eller stryka den. Varför?
Märkligt! Tänk om det var han som gjorde det? Hur skulle det uppfattas? Antagligen som nedlåtande eller förminskande kanske patriarkaliskt.
Dessutom tycker jag hon tar för mycket utrymme – som en terapisektion för henne ungefär.
Ja jag kanske är lite elak men jag gillar faktiskt att lyssna på fakta och intressant forskning mer än en författares egna synpunkter – som jag inte känner igen mig i alls -just i denna frågan. Kanske hade det blivit intressantare om det även fanns en manlig författare med. En sådan kanske hade strukit hennes arm …
Jag håller absolut med om att det behövs fler äldre med mer erfarenhet och mer kompetens än så många yngre i svenska riksdagen!!!! Men det betyder inte att ”årsrikedom” som Barbro W (L) pratar om är en merit i sig!!!!
Ja det där med att motionera kropp och hjärna samt äta nyttigt …. jag gör verkligen vad jag kan. Minst 10 000 steg per dag. Hjärnan fick sig några ytterligare akademiska poäng för ngn månad sedan – denna gången i filosofi vid Lunds universitet. Jag äter mycket broccoli men kanske lite för mycket ost och yoghurt. Getost är dock bättre.