Alice Teodorescu (GP) som nyligen tilldelades ett välförtjänt pris skriver om Åsiktskorridoren. Bra som vanligt förstås!

”I den ofria delen av världen sitter människor i fängelse för sina åsikter, i Sverige sitter många i alldeles egenhändigt konstruerade fängelser. Vi är så vana vid vad som får och inte får sägas att vi sällan ens reflekterar över vilka tankar vi inte ens tänkt. Att tycka fel är att vara fel, vem vill vara det i en tid när vi knarkar bekräftelse? – See more at: http://m.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2649321-alice-teodorescu-jag-vill-riva-asiktskorridoren#sthash.HJ3hx3Bk.dpuf”

Här kan man även tänka ”flertalets tystnad”!

Varför jag tänker så?

Jo det som är det ”godkända” det som gör att man glider lätt i åsiktskorridoren är vänsterpolitiska idéer och miljöpolitiska idéer. Kolla bara ur vilket perspektiv Public Service rapporterar i migrationsfrågan! Och det är ju inte konstigt med över 50% journalister i Mp-facket.

Varför tas inte detta upp till kritisk betraktelse!?

Dessutom tänker jag att av tradition ”skriker” vänstern och miljöpartister högst och mest medan traditionella borgerliga väljare inte av tradition ”skriker”. De har varit den tysta massan som låtit åsiktskorridoren uppstå!

Jag är ingen traditionell borgerlig väljare så jag skriker allt vad jag kan.

Varför kan vi aldrig få läsa om en djuplodande grävande journalistik om Public Service????? Det efterlyser jag.

Jag anser också att Public Service – journalister (SVT + SR) ska granskas lika noga som politiker. De flesta är mesiga och följer strömmen men jag tror de alla tycker det är käckt med uttrycket simma mot strömmen. De är ett fiskstim – just saying! Ingen vågar! Jag säger: För sjutton TA ANSVAR FÖR UPPDRAGET!

Nog talat – skriket idag – fortsättning följer – var så säker!