Det var en gång ett land …. som beslutade om uppmuntran för ökad nativitet. Varje barn som föddes innebar en stor summa till familjen.

Det föddes många barn, ännu fler barn, ytterligare en mängd barn, … det fortsatte så …

Plötsligt befann sig landet i en situation när de inte kunde hantera mängden barn.

Landet krävde att andra länder skulle ställa upp solidariskt och ta emot de ”överflödiga” barnen. Landet krävde att barnen skulle fördelas ut till övriga länder i EU.

Det gick trögt. Landets statsminister skyllde situationen på att länderna inte ställer upp. Där ligger problemet.

Landets statsminister insåg inte att problemet ligger i de egna tidigare besluten!

Det är synd om ett sådant land – med en sådan statsminister – med sådana politiker!

De förmår inte se konsekvenser för sina beslut.