Peter Persson (s) är den tråkigaste sossen att lyssna på i Riksdagen och Urban Ahlin (s) den trevligaste. Peter Persson skulle lika väl kunna tas för en vänsterpartist eller gammaldags stridslysten sosse. I sina inlägg om SAS visar inte det minsta vad solidaritet innebär. Han är bara på jaktstigen efter sitt motståndarparti och får med rätta tillsägelse av Talmannen.

Urban Ahlin (s) upplever jag som både saklig, rolig och ansvarsfull. Sådana politiker höjer alltid debatten.

En som utmärkt sig mycket på senaste tiden i riksdagsdebatten är Per Bolund (mp). Närmast skulle jag beskriva honom som en ung testosteronstinn hanne. Tror inte det kommer att vara så framgångsrikt. En miljöpartist som alltid håller stilen är Bodil Ceballos (mp). Saklig, engagerad och trevlig att lyssna på. (Jag vet att jag kritiserade henne för att ta upp spansk politik i vår riksdag men det hade sina speciella skäl.)

Värst att lyssna på är “pratmaskinerna”. Det finns en och annan sådan. Värst just nu är Veronica Palm (s). Säger ingenting utom fraser!

Sedan har det gått för långt när det gäller att beskriva detaljer – enskilda människors akuta situationer. Man fastnar i detaljerna och låter dessa vara rådande. Man missar att visa att man ser de stora sammanhangen. Varje aktiv politiker borde visa att de ser både detaljer och helheten! Det är för många i Riksdagen som inte klarar detta.

POLITIK i samhället är en högintressant företeelse!

Politometern en samling politiska bloggar. Lund,  Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Riksdagen, Riksdagsdebatten, Sossar, Miljöpartiet, politik, SAS,  SVTforum,  …