I partiet(s) grepp blir man fråntagen möjligheten att med egen kraft ….
Jag tycker faktiskt synd om Magdalena Andersson (s) – nyvald statsminister i Sverige. Hon blev första kvinnan – observera att jag inte skriver kvinnliga – på posten som statsminister.
Efter den socialdemokratiska och feministiska strategin och taktiken fick en man avgå i förtid … för att lämna plats. Det var så klart planerat. Att det innebar ytterligare en destruktiv period i styret av Sverige betyder mindre – för det partiet – än att få en sosse med annat kön på statsministerposten. Att få den första kvinnan på posten.
Sverige skiljer åter ut sig gentemot omvärlden!
De andra nordiska kvinnorna som innehaft/innehar posten har lyckats med egen kraft i demokratiska val. Den svenska har inte prövats i ett val utan tillträtt posten genom en mans ”välvilja” att avgå. I partiets grepp styrd process.
(Jag tror vi kommer att få se detsamma i USA. Framtiden får utvisa.)
Det är faktiskt synd om Magdalena. Hon fråntogs möjligheten att tillträda posten av egen kraft. Av sitt eget parti! Hon förminskades av sitt eget parti. Att vara i partiet(s) grepp.
Många säger kvinnlig statsminister – det låter märkligt. Är en statsministerpost kvinnlig eller manlig? Är Magdalena kvinnlig?
En statsminister är en statsminister!
Utom Magdalena Andersson (s) – hon är en ”kvinnlig statsminister” – degraderad.
Feminism degraderar kvinnor och fråntar dem egenmakt!
Dock tror jag hon kan bli bra för socialdemokraterna – hon har ju i alla fall utbildning vilket är en bristvara i det partiet om man inte räknar fackliga uppdrag eller Bommersvik.
Högskole- och universitetsexamen är inget som förknippas med sossar.
Inte ens för styre av ett land.
Sverige skiljer ut sig!
POLITIK i TIDEN - POLITIK är VIKTIGT! 