Idag har nyheterna tagit upp och berättat om de ensamkommande flyktingbarnen från Marocko. De lever på gatorna och de lever på brott. De utnyttjas. I Stockholm beräknar man att det finns ca 200. Från nio år! De rymmer så fort de blir omhändertagna. De litar inte på vuxna.

Det är barn som inte fått vara barn. Och som troligen aldrig kommer att få vara barn.
Vad kan Barnens Rättigheter erbjuda dessa ”barn”. Och alla andra gatubarn?

Här i Sverige står vi tydligen handfallna. Varför finns det inga tjänstemän inom socialtjänsten och bland politiker som har kreativa idéer?
Eller är det meningen att dessa barn ska fortsätta leva på gatan av brott och utnyttjas? Är det det!?
Vad har gjorts? Mer än att ibland omhändertagit för att snart erfara att de rymmer och inte vill ha hjälp. Omhändertas de igen för att de sedan ska fly? Och igen?
Var ligger ansvaret för dessa barn?

Det verkar ju stå klart att barnen är i behov av kvalificerad psykiatrisk vård och kärleksfull omsorg. God människovård. Där de inte kan fly!

Ett säkert vårdhem där de kan avsensibiliseras det trauma de lever i. Bli välfungerande människor i samhället.

Jag kan inte släppa tanken på dessa barn ….

SvD, Uppehållstillstånd, DN, DN, …

skiss_20140611_cryingariver