Jag har varit bedövad av det förfärliga som hänt (händer) i Medelhavet. Har inte kunnat skriva om det innan. Det är så hemskt! Tänk alla som var inlåste under däck! Båten kantrar. Inlåsta! Kvinnor och barn! Drunknar! Dör! Dör en förfärlig död. Det smärtar och gastkramar hjärtat.

Själv har jag tänkt att hellre störtar jag i ett flygplan än att behöva drunkna. Det är förstås individuellt vilken död man tänker sig värst. Jag har definitivt ingen fruktan för döden. Tycker jag levt ett intressant liv. Är stolt och glad för mina barn och barnbarn. Livet nu är grädde på moset. Och jag tar vara på varje dag. Men som sagt – när det är dags är jag redo. Not a big problem at all!

Men människorna som drunknar och dör på sin resa mot ett nytt liv i frihet och en framtid – ja det är så sorgligt så man nästan inte kan härbärgera deras förfärliga öde.

Nu har jag gjort det i alla fall.

heart_20150416_cherry