”Satiren är inte gränslös” skriver Jens Charlieson i SvD

”Satir är en konstform som kräver sin balans. Den är inte gränslös. Den kan inte ursäktas från all form av förståelse och medmänsklighet. Den kan inte ständigt hänvisa till sina rättigheter, som om yttrandefriheten berövat den all solidaritet.

Det är när satiren lyckas stå kvar på den där styva linan utan att falla åt varken höger eller vänster, varken åt övertramp eller åt mesighet, som den hittar sin plats i ett fritt och respektfull samhällsklimat.”

… ungefär så tänkte jag nog tidigare. Alltså nå’nstans ska det sättas gränser.

Nu tycker jag inte så längre!

Nu tycker jag att yttrandefriheten är helig. Det är varje enskild människas ansvar att sätta sina moraliska gränser. Det säger mycket om den enskilda människan och dess produktion. Det publicerade ligger sedan öppet för kritik. Kanske finns det en gräns som sätts av flertalet som producerar text eller bild. Övertramp kommer alltid att finnas. Under tiden lär vi mer om företeelser och gränssättning … om hur vi är mot varandra och hur vi kan betrakta företeelser i samhället.

Vapen är aldrig en metod! Vapen är den feges, den svages och den korkades sätt försöka styra det omöjliga. Helkorkat!
Jag kan också tycka att det är sorgligt att det finns så vilsna själar som väljer att placera sig på de människofientligas sida. Som dödar andra människor.
Vissa människor låter sig förloras själva – självförvållade losers – extremister – terrorister.
jesuischarlie20150108
Satire In The Muslim World: A Centuries-Long Tradition