… som jag numera döpt om till INVÅNARFRÅGAN fick ett ”ansikte” i föregående inlägg.

Så här ser den ut!

Invånarfrågan

Det syns hur komplicerad den är och att den har många nivåer. Den där kilen som slagits in i folksjälen är också med.

Men det är inte värre än att det går att få rätsida på debatten och UTAN ATT BESKYLLA VARANDRA FÖR RASISM.

Vi har en invånarfråga att hantera. Det gäller vår välfärd och vår förmåga till fortsatt utveckling i tiden och för framtiden.

Tycker det är bra att Moderaterna tillsatt en grupp och jag ser fram emot resultaten den kommer att visa.

Ytterst handlar det om ansvaret att se till befolkningens väl. Det är både politikers och medborgares ansvar.

Med bilden vill jag visa att det finns en stark kärna och värdegrund i vårt svenska samhälle. Det är många invånare som har arbete och bidrar till välfärd för alla invånare. Det finns många som går arbetslösa men inget vill hellre än att få ett arbete. Det finns andra som går arbetslösa och inte anstränger sig för att få jobb. Sedan finns det säkert några som utnyttjar systemet.

De flesta invånarna lever efter lagar, har moral och visar etik i handlingar. Det finns andra som struntar i vårar lagar och har egna lagar som står över! Det är lika illa om det då handlar om kriminella gäng, religion eller otidsenliga kulturuttryck.

Våld är lika förkastligt och oacceptabelt vem som än utnyttjar våld.

Utnyttjande av våra välfärdssystem tycks vara alltför utbrett och måste kunna kontrolleras och få konsekvenser av återbetalning.

För att kunna vidtaga åtgärder som leder till de resultat vi önskar måste man ju först ha skaffat sig en realistisk bild av vårt samhälle med sina invånare. Man kan INTE utgå från en skenbild eller ännu värre en orealistisk önskebild.

Hur många kan tänkas finnas i vårt samhälle och som inte vill leva och nu inte lever efter våra grundvärden – demokrati, mänskliga rättigheter, jämlikhet, barnrättigheter, samhällslagarna – en extremgrupp som behöver definieras och bli föremål för extra insatser.

Det är också självklart att det finns gränser för vad ett samhälle/land kan ta på sig av ansvar. Tar man på sig ett för stort ansvar – mer än man förmår – så gagnar det ingen. Det är inte heller rätt att ta emot nya invånare om man inte kan ge dem villkor för ett bra liv.

Vi verkar ha kommit till en punkt där styrande politiker under flera år har haft en högre önskan än vad samhället klarat av. Våra system för mottagande har inte hellerhängt med. Problemen visar sig nu och debatten är alldeles oförmögen och så fruktansvärt känsloladdad.

Hur fel kan det bli innan det vänder?

 

Politometern en samling politiska bloggar. Lund,  Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, journalister, media, rasism, politik, invandrarfrågan, invånarfrågan,  Public Service …