Vad är att vara svensk?

Säkert finns det fler svar på frågan. Fler perspektiv att utgå ifrån. Vissa mer öppna än andra.

Att vara svensk i lagens mening antar/förutsätter jag har en tydlig tolkning. Det borde innebära att inneha svenskt medborgarskap.
Den juridiska tolkningen är nog den lättaste att göra.

Hur många andra perspektiv kan man sedan ta som utgångspunkt?

Filosofiskt, medmänskligt, kulturellt, språkligt, etiskt  ….. “ursvenskens” … “nysvenskens” … “invandrarens” … “flyktingens” …. 

Jag bakar gärna in religionen i det kulturella.
Men det kanske inte är lämpligt med avseende på de fanatiskt oreflekterande religiösa. För denna grupp människor – som låter sig styras av en religion “no matter what” – är en särskilt problematisk grupp i varje demokratiskt samhälle. Denna gruppen låter religiösa regler vara suveräna/överrådande samhällets. Ofta är män företrädare i denna ordning. Hur stor gruppen är i Sverige, i EU … vet jag inte.

För att komma vidare i mitt resonemang funderar jag runt mig själv. Jag är “ursvensk” så länge som kyrkobokföringen funnits. Mina rötter finns i Kronoberg i Småland. Mina förfäder var huvudsakligen självägande bönder och en soldat som gifte sig till ett hemman.

Jag har flyttat runt mycket i Sverige samt bott i Förenade Arabemiraten. Bor ofta kortare perioder i Budapest där vi har en liten lägenhet.

Det enda stället där jag själv upplevt främlingsfientlighet var på Bjäre i Båstads kommun. I UAE upplevde jag en tydlig värdering av människor från olika delar av världen men som västerlänning kände jag ingen fientlighet. De inhemska stod över alla och lägst stod pakistanier och palestinier. Detta gäller hur de behandlades och hur det talades om dem. Det var tex mycket strängare straff om man körde över en kamel än en pakistanier. Chockerande – visst var det! Väl känt är nog hur indiska och andra utifrån kommande barnflickor behandlades där och i andra oljeländer.

Varje människa har sitt eget bagage som utgångspunkt för reflektioner. I bagaget finns erfarenheterna, kunskapen och kompetensområden … men också okunskap – en luftficka som behöver fyllas.

Oj det verkar bli långt ….

För att jag skulle kunna säga att jag var ungrare skulle jag ha krav på mig att kunna språket, känna till lite om Ungerns historia och utveckling fram till idag, ha kunskap om vilken värdegrund landet vilar på och omfatta den i stora drag. Jag skulle inte kunna kalla mig ungrare utan att tala ungerska eller om jag levde i en egen främmande kulturvärld. Men så känner jag.

För andra kan det naturligtvis vara annorlunda.

Det etiska perspektivet kanske kan omfatta flera av de andra perspektiven. Har man svenskt medborgarskap och i hjärtat känner sig svensk …. är man ju svensk … men …

… så kan man av andra människors brist på respekt, främlingsfientlighet, rasism … ändå bli betraktad som icke svensk …

Man kan då konstatera att det finns många människor med för stora luftfickor! Okunskapen låts härja alldeles för fritt.

Vi behöver mer samtal och mycket mer kunskapsutveckling. Mer kunskap på alla nivåer och i alla åldrar.

Kvar finns den där knepiga gruppen där religionen styr och mänskliga rättigheter inget betyder.

… och om man i hjärtat inte känner sig som svensk …. ??

Politometern en samling politiska bloggar. Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om svenskhet, medborgarskap, svenskar, rasism  Läsvärd artikel av Gellert Tamas,