Så mycket hat och fientlighet det finns och som lätt uppstår mellan människor!

Man kan verkligen ifrågasätta öppenheten i vårt samhälle! Det heter att vi får ha egna åsikter men i praktiken får vi inte det. Men vem bestämmer och vem sätter gränser för vad vi får tycka och vad vi inte får tycka – uttrycka? (Jag menar alltså inte där lagen sätter gränser)

Varför accepterar vi att “ngn” (annan än lagen) sätter gränser?

En sak är alldeles säker! Media har en stor betydelse här. Lika absolut säkert som att varje enskild människa har ansvar för sina handlingar och sina val.

Åh vad jag skulle önska ett mer ansvarsfullt journalistiskt arbete och en mer professionell journalistik! Himmel vilket lyft för samhället det skulle kunna bli.

Människor har alldeles för lätt till fördomar och avståndstagande särskilt när det har med politik att göra. Varför kan man inte diskutera sansat och vara kompisar trots olika ståndpunkter inom politiken.

Men det är klart det finns gränser – men var sätts de. Snävt eller generöst?

Mina gränser går vid det olagliga. Jag tar avstånd från alla som tar till våld och förstörelse – aktivister som skiter i vårt samhälles regler tex. Aktivister/extremister/terrorister som begår övergrepp mot andra människor eller deras egendom.

De senaste dagarna har jag lagt märke till hur lätt människor har för att avhumanisera varandra. I veckans hetaste nyhet – #sdgate – blir SD-hatare snabbt till människor som avhumaniserar andra människor.

Expressen blev ett effektivt och listigt verktyg för den som överlämnade filmen. Om det inte var så att Expressen hade en “undercover” inom SD för då kan de ta åt sig hela äran ju.

Just i denna företeelsen så är det uppenbart att det finns jägare och medlöpare samt deras villebråd och offer.

Ja, jag vet det är inte accepterat för vissa att vara offer hur mycket de än förföljs! Tex den där journalisten som lämnade genusdebatten. Naturligtvis får inte heller SD-medlemmar vara offer.

Vem har bestämt detta? Hur reflekterar journalister här?

Människor som förföljs och trakasseras är villebråd och offer! Offer för människors omänskliga beteende.

Man borde studera och fokusera mer på jägarna och deras medlöpare. Precis som i en mobbningssituation. Mobbarens handlingar är föraktliga och många gånger omänskliga.

Företeelsen att vara/bli en person som förföljer och avhumaniserar andra är fruktansvärd. I alla läger.

Visst är det skrämmande att se hur lätt en sådan skara bildas och samlar medlöpare!

När politiken blir känslor tappar många människor sans och förnuft.

En öppen debatt som bygger på sakargument och sker i respekt. Där SAK och PERSON hålls isär. Där man inte tävlar i att bete sig värst.

Visst är det skillnad på åsikter och handlingar!

Handlingar kan inte göras ogjorda men åsikter kan förändras.

Politometern en samling politiska bloggar. Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sdgate, media, mobbning …